Julen

Jahapp, då satt man på ett skumpigt tåg på väg hem till Göteborg. Julen har varit till belåtenhet även fast jag känner att fyra dagar i Strömstad kanske kunde ha räckt, känner mig bakfull fast jag var nykter igår.

Självklart så kom det och satte sig en mor med tre barn i min för övrigt tomma kupé. Den minsta är så pass högljudd och tjötig att jag knappt kan höja musiken i öronen tillräckligt mycket för att slippa höra hans tjöt. Det jag har ännu svårare för är att modern inte säger till honom, jag står ut med gapiga ungar men jag står inte ut med att föräldrarna inte försöker få tyst på dem. Barn uppfostrar ju sällan sig själva...

I övrigt var julen bra, jag hade varit snäll flicka hela året och fick som vanligt mer än jag förtjänar.


Jag brukar försöka köpa små paket...

Två av paketen i år är rätt stora. Det gör att utrymmet för kläder i resväskan är minst sagt begränsat. Jag har hittills packat ner fem par trosor och det är snart fullt.(Det skall tilläggas att trots att min röv inte är den minsta i stan så är trosorna inte överdrivet stora.)

Fick precis lite ångest när jag inser att jag skall vara borta i typ fem dagar, ännu mer ångest när jag inser att jag inte kommer hinna träffa alla som jag vill träffa tillräckligt mycket eller göra det jag känner för. Var är julefriden i år tro?

Klappinköp

Var på stan för att köpa de sista klapparna nyss.

Tackar innovativa människor och mitt psyke för mp3spelare och mentala skygglappar.

Nu är det bara en klapp kvar, om nu det där jäkla paketet behagar komma med posten....



Att inte trivas som barn

Jag trivdes aldrig riktigt med att vara barn, jag skulle tro att mina första ord efter "tiss" var "kan själv", de två orden använder jag fortfarande. Och när man är barn så får man ju inte kunna själv, man får inte bestämma någonting alls.

Jag tyckte alltid det var hemskt tramsigt med allt som skulle ha "målsmans underskrift", att man inte kunda boka resor för att man inte var 18 år samt att man inte fick tatuera sig, det sistnämnda kanske man skall vara tacksam att man väntade med och inte hade möjlighet att göra den där häftiga taggtråden som Pamela Anderson hade runt armen när man var 12 år. Och jag är hemskt glad över att man är barn i 18-20 år och sedan vuxen resten av livet, det vore så himla jobbigt om det vore tvärtom.

När man fyllde 20 så blev livet enkelt, och här sitter jag nu och har tre veckors ledighet framför mig, käkar färsk pasta med tomatsås och dricker ett glas rött. För att jag kan.


Årligt luciafirande

För exakt ett år sedan firade jag och Linda lucia. Jag har väl knappt varit så full i vuxen ålder, den fyllan kan väl närmast jämföras med Grebbestadkarnevalen 2000 eller midsommar 2004, med enda skillnaden att förra året kunde jag i alla fall stå på två ben i stället för på alla fyra.

Nu kommer Linda snart hit och vi kör igen, förkrök med bland annat glögg och sedan styr vi kosan mot Rockis(förra året var det fem personer där, varav den ena bjöd på sprit...)

Två gånger, sen är det tradition va???


Märkligt

Det är konstigt men ändå behagligt att en människa som spenderat tre år med att vara totalt fel helt plötsligt säger de exakt rätta sakerna.

Det var det här med den där kon som saknas när båset står tomt.


Morgonmänniska

Jag sitter på tåget till Göteborg och känner mig sådär galet produktiv. Som att jag vill skriva en uppsats eller lösa världens alla problem. Nu kanske ni tror att jag går på tjack, det gör jag alltså inte.. Jag är bara på ett utomordentligt bra morgonhumör! Efter fyra timmars sömn inatt känner jag mig alive and kicking.

Det skall bli så otroligt skönt att komma hem trots att det bara var fyra dagar sedan jag var hemma sist, jag är verkligen en riktig hemmagris, till och med när jag är på en veckas semester så längtar jag hem till mina saker.

Nu skall jag underhålla mig med något på tåget här, nätkorsord eller en god bok.

Göteborg!!!

Jag är ledig måndag-onsdag. Detta betyder att jag åker hem tidigt imorgon bitti! Underbart.

Jag tillbringar ju de ganska många timmar här nere med att gnälla, först kör jag tåg i typ 8 timmar, sen sover jag i 10 och sedan gnäller jag de resterande. Jag vill hem,hem,hem. Hem till min fru och mina saker, mina vänner, mitt så kallade liv(?)

Mot stationen!


On the rail again

Sitter på tåget tillbaka till Malmö efter fem dagar hemma i Gbg. Det har varit fem händelserika dagar kan man säga, på gott och ont. Jag längtar efter att få köra tåg igen men jag börjar i ärlighetens namn bli rätt trött på att flänga fram och tillbaka, och trött på att sitta ensam i Malmö och vänta på bättre tider.

Det är åtminstone fantastiskt väder, sitter och spanar ut över ett frosttäckt landskap där solen lyser igenom molnen. Man skall glädja sig åt det lilla.

Nåja, det är snart jul, jag är snart hemma igen. Vad är väl två veckor av ett helt liv? Under förutsättning att man inte bara blir två veckor gammal då förstås...



Trött på karlar

Jag är så jävla trött på karlar. Ja, inte mina vänner som är karlar förstås utan de andra, de som man har lite annorlunda relationer med. De har fuckat up mitt liv i över tio år.


Det finns egentligen bara ett sätt att bli kvitt skiten och det är att gå förbi och framåt och låtsas som att ingenting någonsin har berört en. Dessvärre är det lättare sagt än gjort...

Hihihi

Frugorna på G!

Home sweet home

I kväll efter att ha kört från Kristianstad så åker jag hem. Jag har förmånen att kunna stanna ända tills vid lunchtid och det är en jäkla tur för sen blir det knappt något mer Göteborg i år , det suger men vad gör man inte...
Det händer inte direkt jättespännande saker här nere, jag kör tåg och kollar på tv-serier på datorn. Jag har inte druckit en droppe på 11 dagar. Jag borde känna mig klar i knoppen men jag är så jäkla uttråkad att hjärnan står i energisparläge.

Att köra tåg är det enda roliga just nu.

RSS 2.0