Att inte trivas som barn
Jag trivdes aldrig riktigt med att vara barn, jag skulle tro att mina första ord efter "tiss" var "kan själv", de två orden använder jag fortfarande. Och när man är barn så får man ju inte kunna själv, man får inte bestämma någonting alls.
Jag tyckte alltid det var hemskt tramsigt med allt som skulle ha "målsmans underskrift", att man inte kunda boka resor för att man inte var 18 år samt att man inte fick tatuera sig, det sistnämnda kanske man skall vara tacksam att man väntade med och inte hade möjlighet att göra den där häftiga taggtråden som Pamela Anderson hade runt armen när man var 12 år. Och jag är hemskt glad över att man är barn i 18-20 år och sedan vuxen resten av livet, det vore så himla jobbigt om det vore tvärtom.
När man fyllde 20 så blev livet enkelt, och här sitter jag nu och har tre veckors ledighet framför mig, käkar färsk pasta med tomatsås och dricker ett glas rött. För att jag kan.
Jag tyckte alltid det var hemskt tramsigt med allt som skulle ha "målsmans underskrift", att man inte kunda boka resor för att man inte var 18 år samt att man inte fick tatuera sig, det sistnämnda kanske man skall vara tacksam att man väntade med och inte hade möjlighet att göra den där häftiga taggtråden som Pamela Anderson hade runt armen när man var 12 år. Och jag är hemskt glad över att man är barn i 18-20 år och sedan vuxen resten av livet, det vore så himla jobbigt om det vore tvärtom.
När man fyllde 20 så blev livet enkelt, och här sitter jag nu och har tre veckors ledighet framför mig, käkar färsk pasta med tomatsås och dricker ett glas rött. För att jag kan.
Kommentarer
Trackback
